Det har kommit ut mer outtakes från photo shootet som casten gjorde med Entertainment Weekly. Jag tror inte att jag har visat de här bilderna innan och jag tycker att dom är jättefina :) Dakota Fanning (Jane), Bryse Dallas Howard (Victoria II), Xavier Samuel (Riley) och Ashley Greene (Alice).

NU kommer mina vänner hit och jag hoppas ni med får en bra kväll ;) Har fixat så det kommer något inlägg lite senare ikväll, Kramar B <3

För några dagar sedan var det dags för ESPY Awards på Nokia Theatre i Los Angeles. High Shool Musical stjärnan Zac Efron dök upp i en Robert Pattinson liknande frisyr, kanske ett försök att vinna fans? Vem tycker ni passar bäst i frisyren?

Ja mitt svar blir Robert Pattinson :) Kramar B <3

Källa, källa, källa

Nu ska jag damsuga klart huset :) Jag hittade lite bilder på Robert Pattinson i en vintage bil som han ska ha kört tillsammans med sin kompis Tom. Snygg bil tycker jag och ser inte helt fel ut att brumma runt i den (:

Kram Bellz

Källa

Den australiensiske snyggingen Xavier Samuel (som spelar Riley) är med i InStyle Magazine. Hoppsas han får många nya film roller för enligt mig är han riktigt snygg :) En av hans nyaste filmer är Road Train som är en thriller, hmm kanske man skulle se. Kram Bellz :)

Källa

Jackson Rathbone presenteras på Nylon Tv och man får se lite behind photo shootet som han gjorde med dem för ett tag sedan. Ibland önskar jag att jag bodde i England eller Usa så man kunde köpa alla tidningarna de är med i, när jag var i London passade jag på att köpa tidningar för de var så billiga där! :D

Jackson är en härlig person och en riktigt musiker com säger att han gärna skulle vilja vara Willy wonka i kalle och chokladfabriken ^^

Kramar B <3

Videokälla

Good morgning sunshines (:

Hoppasatt ni sov riktigt gott allihopa! Jag somnade som en stock klockan 12 inatt efter att ha gjort glass, marinerat kyckling och gjort klart en kladdkaka. Lite senare idag kommer två kompisar till mig och det blir en liten reunion för vi har inte träffa sen skolan slutade :)

Men vi har glada nyheter på Eclipse fronten! Eclipse slår den spanska box-officen med nya rekord siffror! Såhär står det på nmm.org-

Eclipse sweeps Spanish box office!

Last weekend was without a doubt Eclipse’s weekend. The movie took over 73% of the nation’s total box office. Not even Spain’s World Cup victory was able to make the smallest dent over the impressive figures of the third installment of The Twilight Saga, numbers that speak for themselves: over 1.34 million viewers and more than € 8,500,000 ($10,958,788.01 dollars in one weekend) were raised at the box office, which have made Eclipse the most successful and most watched film of 2010 in its first five days in theaters. The amazing commercial success of Eclipse confirms once again the loyal support from all the followers of the Twilight saga that keep enjoying the dangerous love triangle between Bella, Edward and Jacob.

Heja Eclipse! Ser bra ut för Eclipse och på onsdag imon alltså ska jag iväg och se Eclipse med min mamma, längtar efter att få sitta i biostolen och njuta av filmen igen :)

Kramar B <3

Källa

Påminnelse! :)

Hejhej :)

Ja ni läste rätt nu äntligen är det dags för en ny tävling här på bloggen, hade en omröstning där ni kunde rösta om vad priset skulle vara. Det blev jämt mellan de tre alternativen vilket betyder att jag valde att ha drömfångaren som pris denna gången ;) Men var inte oroliga det blir ju två tävlingar till om ett litet tag då :)

Vad är priset?

Du har nu chans att vinna en handgjord drömfångare, har försökt att eftrelikna den Bella får i New Moon av Jacob. Drömfångaren är alltså handgjord av mig fårn grunden, helt och hållet! Ni kan se bilden under. Hittade tyvärr ingen liten varg så det fick bli ett litet metall löv istället men som sagt har jag försökt så gott jag kan :)

Vad ska man göra för att vinna drömfångaren?

För att vinna drömfångaren ska du skriva ett mail till mig varför just du ska vinna och besvara de tre frågorna här under :)

Frågorna.

1.  Vilken är din favoritkaraktär och varför? ( inte Edward, Bella eller Jacob)

2. Vilken är Emmetts favorit mat i Twilight? (vilket djur)

3. Vem dödade Bree Tanner?

Gör så här:

Maila mig på mytwilight@live.se och döp mailet till drömfångare.

Skriv din motivering och besvara de tre frågorna.

Så enkelt är det, tävlingen avslutas den 5e augusti kl. 19.00 2010.

Jag lottar mellan dem som har flest rätt och sedan mailar jag vinnaren och den får ge sin adress så jag kan skicka priset.

Lycka till allihopa :) Kramar Bellz <3

För stor bild klicka här :)

Drömfångaren från filmen :)

Bildkälla

Hej på er, jag har lite problem just nu. Mår inte alls bra och att blogga står längst ner på min priolista just nu tyvärr =/ Just nu fokuserar jag på att ta mig igenom dagen. Har dessutom börjat jobba vilket minskar ner min tid betydligt och tar ifrån mig min ork.

Jag är inte riktigt klar med åttonde kapitlet av Roses men eftersom jag är så frånvarande för tillfället så kan ni få det sjätte kapitlet iaf.

Enjoy!

Kapitel 6

Jasper borde inte ha sagt det där. Han visste att så fort de orden lämnade hans mun så förstörde han Janes hela värld men han struntade i det.  Man borde tycka att om någon skulle ha empati för andra människor så skulle det vara Jasper. Men det verkade vara en egenskap han saknade. I alla fall när det gällde Jane.

Jag tog några steg framåt och tog tag i Jaspers arm. Jag drog honom några meter bort, inte för att det spelade någon roll, alla kunde ändå höra, men för att det skulle vara någorlunda värdigt.

”Be henne om ursäkt.” krävde jag.

 ”Varför ska jag göra det Rosalie?” frågade Jasper mig ursinnigt. ”Ge mig en anledning.”

”Hon har faktiskt känslor och om du kollade dem med din gåva så skulle du märka att de är väldigt sårade just nu.” sa jag argt. Jag är inget större fan av Jane, hon är riktigt ondskefull, men ingen ska få sitt hjärta krossat på det viset. Det är inte rätt.

”Men vad spelar det för roll?” frågade Jasper förvånat. ”Det är Jane vi pratar om Rosalie. Hon förtjänade det.”

”Men vad är det för fel på dig egentligen Jasper? Sätt dig in i hennes situation.” sa jag argt.

”Varför ska jag göra det? Jag vet att Alice älskar mig.” sa han.

”Precis så säker du är på att Alice älskar dig, så säker var Jane på att Aro älskade henne.” sa jag enkelt. Jag hade läst i hennes tankar när jag torterade henne hur säker hon var på det. Hon trodde hon visste. Vi andra visste naturligtvis bättre.

Jag vände om och jag tillbaka till de andra. Jane stirrade tomt i luften framför sig. Allt var ganska konstigt. Carmen var skräckslagen i Eleazars famn och snyftade, utan tårar. Demetri och de andra stod och kollade upp i taket. Situationen var så oerhört märklig. Ingen visste vad de skulle göra, inte heller jag. Men Esme stod inte ut med att se Jane plågas så. Hennes moderlighet tog över och hon tog några försiktiga steg åt Janes håll. Carlisle gjorde en ansats att hindra henne men jag skakade på huvudet åt hans håll. Jag vaktade Jane.

”Jane, jag är så ledsen.” viskade Esme försiktigt när hon nästan var framme vid henne. Jane bara fortsatte stirra ut i luften med sin tomma blick. I sina tankar analyserade hon sina ögonblick med Aro, sökte efter tecken på att han ljugit för henne. Hon hörde inte ens Esme. 

”Hon hör dig inte Esme.” viskade jag så lågt jag kunde. Jane uppfattade det inte, men det gjorde Esme. Hon tog ytterligare ett steg framåt och lade armarna om Janes axlar.

Det hann inte gå ens en sekund innan Esme föll ihop på golvet och skrek av smärta. Jag svarade omedelbart med att ge Jane en dos av hennes egen gåva och då tappade hon koncentrationen och Esmes skrik tystnade. Jag släppte fokuset på Janes gåva och Jane slutade vrida sig av smärta.

”Förlåt…  Jag….” Jane stammade fram några ord som inte lät så meningsfulla för några utom mig, Jasper och Edward. Edward hörde vad Jane tänkte. Jasper kände av Janes känslor. Jag hade båda förmågorna.

”Hon är… Uppriktigt ledsen.” andades jag fram. Alla stirrade på mig. Ingen trodde mig riktigt.

”Klart att jag är det.” sa Jane desperat. ”Esme försökte ju bara vara snäll, och så skadar jag henne. Jag…  Jag…” stammade hon fram. ”Jag är inte van vid vänlighet.” fick hon tillslut fram. Och jag såg i hennes tankar att det var sant. En existens i Volterra kantades inte precis av vänlighet. Den vänligheten Jane trodde hon fått var ifrån Aro och nu visste hon att den var falsk. Jaspers gåva slog aldrig fel och jag hade sett i hans tankar att han inte ljög.  Edward hade även hört vad Aro tänkte om Jane. Alla vi visste. Och trots det hade vi inte berättat för Jane.

Plötsligt kom jag att tänka på att det kanske inte var Jane som var ond. Utan det var hennes omgivning som gjort henne sådan. Jag mötte Edwards blick och han nickade.

”Kan hon förändras?” tänkte jag till Edward.

”Jag tror det.” svarade han mig.

”Jag kan inte åka tillbaka.” sa Jane plötsligt.

”Jane, var inte löjlig.” sa Demetri hånfullt. ”Caius väntar oss.”

”Jag kan inte åka tillbaka.” upprepade hon.

”Och var har du tänkt ta vägen?” frågade han otåligt. ”Du vet att de bara kommer befalla mig att hitta dig och så använder de Chelsea till att få tillbaka dig. Du är en för viktig medlem i Aros gard.”

”Nämn inte hans namn!” exploderade Jane. ”Du behöver inte heller återvända Demetri.  Du har inte trivts där på väldigt länge nu.” vädjade hon.

”Nej. Jag har min plikt gentemot Volturi.” sa Demetri kort. Och föll sedan ihop med ett skrik av smärta. Jag bara stirrade chockerat mot Demetri tills Edwards röst dånade i mitt huvud.

”Rose, hjälp honom!”

Jag ruskade på huvudet och stoppade Jane genom att använda hennes gåva på henne. Den här gången kom inte Jane med några ursäkter. Hon tyckte att Demetri fått vad han förtjänat.

”Tycker du fortfarande att du har en plikt gentemot dem när han behandlade mig såhär?” fräste Jane ilsket.

”Sättet Aro,” Jane ryckte till när hans namn nämndes. ”behandlade dig på är givetvis dåligt, men det förändrar inte min lojalitet.” sa Demetri vasst.

”De kan utnyttja dig, precis som de utnyttjade mig.” sa Jane lågt. ”Tänk på det Demetri. De är inte att lita på.”

Demetri övervägde det Jane sa. Hon hade rätt. Han hade inte trivts i Volterra på några hundra år nu. Kanske var det dags att lämna dem, innan han blev utnyttjad som Jane blivit.

Detta hörde jag Demetri tänka. Det kändes som om jag tjuvlyssnade, fast jag inte kunde hjälpa det.

”Rose, man vänjer sig efter några år.” tänkte Edward. Jag nickade.

”Jag får överväga detta Jane.” sa Demetri kort. Hon nickade.

”Vi kan inte stanna här.” sa Carlisle bekymrat. ”Här är det första stället de kommer leta på.”

”Det kommer inte än Carlisle” invände Alice. ”Men det är lika bra att vi tar oss härifrån. Vad sägs om huset utanför Chicago?”

”Det låter bra.” avgjorde Carlisle och såg ut över oss andra. ”Jag kan inte tvinga någon att följa med. Men det vore säkrast för er allihop.”

”Vi kommer inte Carlisle.” sa Eleazar med en röst som darrade lite. ”Jane torterade Carmen. Jag… Det går inte.” avslutade han matt.

”Har ni någon säker plats?” frågade jag lågt. Eleazar nickade. Sen tog han Carmens hand, hoppade ut igenom det trasiga vardagsrumsfönstret och så sprang de bort, ut ur vårt synfält.

”Jag kan inte tvinga er att följa med.” sa Carlisle och såg allvarligt mot Jane och Demetri som stod bredvid varandra och stirrade ut i luften.

”Jag kommer med.” sa Jane uttryckslöst. Inget kunde få henne att gå tillbaka till Aro.

”Med tanke på att du är osäker på var din lojalitet ligger Demetri borde du också komma.” sa Edward lågt. Men jag visste att Demetri egentligen inte kunde återvända till Volterra nu. Demetris förmåga gjorde honom mycket viktig för Volturi. Men om han skulle lämna dem så skulle de själva aldrig vara säkra. Även Jane var en av juvelerna i deras krona.

”Jag följer också med.” sa Demetri.

”Demetri.” sa jag försiktigt. Han nickade. ”Kan du ta reda på var Isabella är?” sa jag med en hätsk ton i min annars så vackra röst. Han nickade igen och koncentrationen syntes i hans ansikte.

”Hon är… Strax utanför Edmonton måste det bli.” Koncentrationen i hans ansikte blev djupare. ”Ja, utanför Edmonton.” sa han uttryckslöst. Jane började fundera, hon bearbetade all fakta i sitt huvud. Hon fick inte ihop det riktigt och tänkte fråga.

”Isabella är inte med oss längre.” sa jag kort.

”Din man då? Han är inte heller här.” sa hon smått hånfullt. Hennes tankar var obehagliga. De fick mig att må dåligt.

”Okej Jane, de stack tillsammans.” skrek jag med en röst som skar sig av förtvivlan. ”Är du nöjd nu? Han har inte älskat mig på flera år och har hållit det borta från mig. Edward visste givetvis, men han berättade inte heller.  Allt har varit en lögn. ALLT!”

”Jag är ledsen.” sa Jane. Men det var inte äkta.

”Det är du inte alls! Jag vet att du är avundsjuk på mig, på grund av min skönhet.” Jag uttalade ordet som om det vore en svordom. ”Men se förbi det så har du en tjej som är jävligt bitter och önskar inget hellre än att få vara mänsklig. Som skulle göra vad som helst för att bli det. Vad som helst. Nu har jag inte ens någon att dela den här skiten med.” Hade jag kunnat gråta hade tårarna strömmat ner för mina kinder.

”Nu är det enda jag lever för på rymmen från sin egen mamma med en… Hund!” skrek jag fram. Nu var jag hysterisk också. Toppen. Edward slöt upp vi min sida.

”Hon kommer inte stanna med Jacob för alltid Rose. Hon kommer till att komma tillbaka till oss.” sa han lågt.

”Lovar du det?” viskade jag fram. Jag var livrädd för att Jacob inte skulle komma tillbaka med henne. Det viktigaste var att Nessie inte skulle hamna med Bella, men jag var fortfarande rädd för att Jacob skulle ta henne helt ifrån mig. Och Edward.

”Om han inte kommer tillbaka med henne friviligt sliter jag honom i stycken.” lovade han mig med ett leende som spelade i mungiporna. Jag kunde inte låta bli att le.

”Det är bäst om vi springer. Men jag tror inte huset i Chicago passar så bra.” sa Edward.

”Varför inte?” invände Jasper.

”Bella vet att det vore den bästa tillflyktsorten för oss.” sa jag bistert. ”Men vi måste placera oss någonstans där Jacob kan hitta oss.”

”Rosalie, snälla se efter vart Jacob är.” bad Esme. ”Så kan vi genskjuta dem och därifrån ta oss någonstans där Bella och Emmett inte hittar oss.” Hennes röst skälvde av smärta. Trots allt som hänt älskade hon dem båda fortfarande. Men jag hade inte förväntat mig något annat. De var fortfarande hennes barn, trots allt som hänt .

Jag slöt ögonen och koncentrerade mig hårt. Världen föll i bitar.

Min älskade Nessie och min mindre älskade Jacob befann sig alldeles för nära Bella och Emmett. Och de skulle snart bli hittade.

Hoppas ni tycker om det=) Kommentera gärna, både positiva och negativa (som är konstruktiva) hjälper mig att ta mig igenom dagen och fortsätta skriva =)

//Marielle=)